Little Dog Swimming Contest

Det är sisådär 32-34 grader i Chisinau. Jag ångrade lite att jag inte fick med min bikini, eftersom hotellet har en liten pool.

Sen berättade min konsultkollega som varit här en vecka att de hade haft en tävling i poolen förra veckan.

Small dog swimming contest.

Eller också så ångrar jag inte alls att jag inte har min bikini med mig.

Och så var det dags att plocka fram väskan igen. Sista gången innan semestern och sista gången till Moldavien. I slutet av månaden avslutas vår projektfas och det känns som om jag inte har så mycket mer att ge. En konsult ska aldrig stanna för länge och för mig känns det som om jag är på gränsen.

Dags för något nytt.

Två killar, en liten grävskopa och en trasig trappa

Sisådär halv åtta kom två killar med en liten grävskopa för att börja dränering på huset brevid. De började med att köra sönder vår stentrappa med grävskopan.

Jag öppnade dörren, sa "eehhh, ni kör sönder vår trappa".

Två killar med liten grävskopa: "oj då"

Tystnad. Jag tittar på killarna, tittar på trappan. Tystnad ett tag till.

Två killar med liten grävskopa: "eh, vi fixar det, inga problem, det fixar vi till serru"

Jag är mycket skeptisk.

Två veckor kvar till semestern...tänkte ta en sväng i Skåne ett par dagar. Vad gör man egentligen på Österlen? Eller ska man ta sig någon annanstans? Vi är helt klart Skånenoviser.

Det dyra inlagget

Schipol, Amsterdam, verkar vara mitt nya hangstalle. Lyckades precis med konsttycket att kopa svindyr internetaccess (eftersom vi ar i vasteuropa finns det ingenting som heter gratis wireless. Man maste tydligen hanga i metropoler som Chisinau for att det ska vara sjalvklart), bara for att upptacka att a) jag helt raknade fel pa tiden som ar kvar till boarding, och b) rakade kopa ett kort for de fasta datorerna pa flygplatsen istallet for till min dator.

Alltsa kostar det sisadar 20 spann att skriva det har. Las garna med andakt.

I slutet

Det börjar närma sig slutet på kursen, och jag börjar känna mig ganska färdig. Samtidigt blir man aldrig färdig här och varje dag är att starta om igen. Man kan lyckas väldigt bra med en kursdel och vara supernöjd, slappna av lite för mycket och inte klara av att sträcka sig den där sista biten dagen efter.

Hittills har veckan innefattat lycka och sitta i solen och diskutera med hela världen, ösregn, sent barhäng, tidiga mornar, mycket kakor, många skratt, ett okänt antal nationalsånger (enligt den gamla klassiska sommarskoletraditionen att de som kommer för sent bidrar till den kulturella bildningen genom att sjunga sin nationalsång. Fungerar fantastiskt när man har 22 nationaliteter i ett rum), en sämre dag när jag insåg att jag inte räckte till, varma ord när man behöver de som bäst, långa intressanta diskussioner med min parhäst för den här utbildningen sen många år.

Det är ungefär som vanligt här, jag kan rutinerna. Kanske just därför är det dags att jag lämnar stafettpinnen vidare. Men först en Cultural Evening som utlovar moldavisk dans, georgiskt vin, mexikansk dans och sång från Samoa. Bland annat. Själv ska jag binda mig en midsommarkrans.

Nu börjar det

Så är det dags. Mjukuppvärming från i morgon kväll med en liten grupp för en helgkurs och sen smäller det på söndag kväll med 30 deltagare från hela världen ungefär. Med en superteam omkring mig tänker jag att jag nog kan ta det lite lugnare i år.

Det blir nog ganska tyst här en vecka eller så. Njut av värmen och ät en glass eller nåt. Själv ska jag satsa på att kicka bakdel en vecka. Det är målet.

Skön känsla

Att ägna kvällen åt att fräsha upp minnet för helgens kurs som jag gjorde senast för ett år sedan. Kolla igenom gamla anteckningar och inse att den där delen som jag var liiiite nervös för förra året är något som jag kan göra utan problem i år. Att jag kan halvera mina stödordskort för att jag redan har det mesta i huvudet.

Betyder väl att man har tagit sig framåt det senaste året.